Nitar Allt

	Först måste man platsa in. Alltså obligatorisk Grönfärgning av håret.
Smälte inte riktigt in ändå. Det var inte en Pride festival. Här är jag på hårdrocksfestival i alla fall.
Gratistittare på bron	Mansson var bäst, men verkade lite snurrig.
	Fantastisk Freak show. Med dvärgar, självplågare och sexiga svärdslukerskor.

Generellt så var det många bra band som spelade. Däremot så blev jag lite besviken på ljudet.

Det räckte liksom inte till , till så många människor. Man var tvungen att stå längst fram för att få rätta känslan. Och det fanns det ingen möjlighet till.

Slipknot var fantastiska. Även om jag inte normalt lyssnar till deras musik så var showen och soundet absolut i världsklass.

Marilyn Mansson hadde an riktig show med gungande bas som skar vibrerade genom kroppen.

Marken gungade när alla hoppade så att jag trodde att asfalten skulle gå i sönder och alla människor skulle ramla ner i ett stort svart hål. Jag skojar inte om jag säger att asfalten rörde sig 5 cm upp och ner.

Ett av högtalartornen såg också ut att nästan välta. Men det klarade sig precis.

Vollbeat och Opeth var riktigt bra. Faktiskt  riktigt jättebra.

Definitivt några jag skall lyssna mer på.

Den japanska hårdrocken av Dir En Grey var ????

Ja jag vet inte vad jag skall säga. Mycket konstig.

Men den var i alla fall hård. Men rock vet jag inte.

Garanterat en upplevelse att höra.

Lite tankar:

När man ser dessa 40 000 besökare med sina allt annat än vanliga utseenden, ja då undrar man var de finns när det inte är festival ?

Kan man verkligen ha ett jobb när man har världens fulaste pipskägg ?

När man har tatueringar i hela huvudet ?

Det var faktiskt så att de som uppträdde i Freakshow tältet såg mycket mer normala ut än vad deras publik gjorde. Freakshowen var liksom omvänd. Kanske var det artisterna som var publiken ?

Oavsett vilket så älskade jag varje minut. Dessa människor är helt underbara.

Jag såg inte ett enda slagsmål eller bråk på två dygn.